Till minne av Sebastian.
Igår var det minnesstund på skolan för Sebastian som gick bort förra veckan efter att länge ha legat på sjukhus i koma. Han försökte ta livet av sig, blev räddad i sista stund och levde några veckor innan han dog i torsdags.
Jag kände inte Sebastian så bra, men han verkade vara en snäll och positiv person. Jag pratade med honom några gånger under hösten, men mer än så hann jag inte lära känna honom. Jag trodde aldrig att han mådde så dåligt att han skulle kunna ta livet av sig, han var ju alltid så positiv.
Sebastian, jag har ingen aning om varför allt blev som det blev. Jag tycker att det är jättetråkigt och jag blir jätteledsen av att veta att du mått så dåligt utan att någon vetat om det. Att det som hände sågs som din enda utväg. Du förtjänade att ha ett bra liv. Nu när du inte längre finns hos oss på jorden längre hoppas jag att du har det bättre i himlen, att du har allt du saknade här hos oss. Du kommer att vara evigt saknad av många. Vila i frid!
