Emma

Fick en massa komplimanger idag på jobbet, bland annat att jag var sötast av tanterna.. Hmmm.. Är jag en tant? Nog för att åren går fort, men jag tycker inte att man kallas för tant när man är 16.. Jag tycker då att jag har hela livet framför mig! Men när man är typ 30 har man nog börjat få mer rutin på sitt liv.. Inte sena kvällar ute, man kanske har flyttat ihop med någon - man kanske till och med är gift! - man har med andra ord börjat komma in i ett (trist) vardagsliv.. Sen när man är kring 40 är det som försent att ändra på något.. Man har sina vanor, sitt jobb, sin familj.. Man kanske önskar att man valt andra vägar i livet, men det har hunnit gå så långt att man tänker att det inte längre är någon idé.. Sen blir man 50 och kanske får barnbarn att ta hand om.. DÅ är man gammal! Jag har en vision om hur jag ska vara som mormor - mullig tant som bakar bullar till barnbarnen, stickar kläder och läser en massa böcker. Hmm.. Undrar om det blir så.. ;P Tiderna förändras ju, och i och med det så ändras även idealen.. Men jag ska iaf ta hand om mina barnbarn mkt.. =) Hur som helst.. Efter 50 är det 60, om man inte redan pensionerats så börjar det bli hög tid för det nu. Man kan sitta hemma hela dagarna och titta på alla såpor som går på tv, och surra i telefon med sina väninnor om nya recept på goda långpannekakor. Sen blir man 70 och då kommer nog ohälsan smygandes.. Man får åka in på akuten ett par gånger och tackar sin gubbe för att han fanns hemma och kunde ringa amulansen när man föll ihop på golvet.. Tack! Om man lever tills man är 80 så är man ändå nästan död.. Jag menar, om man inte klarar av att göra nåt själv, utan behöver hjälp med allt.. Knappt kan prata, se eller höra ordentligt.. Vad är då meningen med att leva? Kanske barn och barnbarn? Men kommer man ihåg vem dom är när dom kommer och hälsar på en på hemmet? Om inte så ser jag ingen mening med att finnas kvar då. Hmm... Hoppas att man slipper bli så gammal och förvirrad då.. :P



Jag är inte tant, jag kan ju leka juu! xD